Snurriga karusellen gör intrång i vardagen igen

Nu har jag gjort det igen. Jag är besviken på mig själv. Jag som hade städat bort det gamla och var beredd på att ta emot det nya. Med en enda blick, och pladask - så ligger jag där och snurrar i samma karusell igen. Men den här gången var det inte bara jag som sa ifrån och det kändes skönt. Eller oerhört jobbigt. Jag har kommit på en sak - när jag hela tiden gick och velade hit och dit så var det jag som hade "makten". Det har alltid legat där omedvetet hos mig. Och helt plötsligt så säger den andra ifrån och man känner sig liten, hjälplös och rädd. Så jag ska med stort hjärta tacka denna person som har visat mig nya sidor av mig själv. Det gjorde han helt perfekt.
Så därför känner jag ett sånt behov och längtan till den personen just nu, och hela dagen har jag bara gråtit (känns det som). Det är så oerhört smärtsamt, men samtidigt är jag tacksam över att jag känner såhär så att jag får kämpa. Åh, vad rörigt.

Läste mitt första mail av Z idag. Jag blev så glad så det läckte ur ögonen.


Älskling.


Perfekt.

Snart har det gått första veckan i trean och det ska bli så skönt med helg! Denna vecka har varit ganska jobbigt på ett sätt, jag har hela tiden haft projektarbetet snurrandes runt i huvudet. Det är jobbigt, och it makes me crazy!
Men hur som helst så ska jag klara det, det ska gå bra och ja, det ska bli super!!! (ett litet försök till positiv påverkan på min inställning). Hur det än blir så blir det ändå PERFEKT!

Men annars är jag så glad över att vara tillbaka till tryggheten, till älskade estetlängan och till älskade minnesvärda stunder med vänner. Så små saker, kanske helt obetydliga i andras ögon, betyder så oerhört mycket för mig och jag är så tacksam.

Nu ska jag gå och hälsa på bävern. Adios amigos!

Början på en ny period

Nu har jag sopat bort sommarlovet och något nytt är på gång. Jag har grovstädat mitt rum, och snart ska jag gå och lägga mig i en nybäddad säng. Wow! som Ki säkert skulle ha sagt om hon kände denna känsla.
Vi är väldigt lika har jag märkt, jag och Ki. Vi har ungefär samma världsuppfattning, samma tankesätt. Båda njuter av tystnad och vi förstår varandra med osagda meningar. Båda bearbetar vi vår personlighet, gör allt vi kan för att bli bättre på att möta och bli bemötta med ren kärlek. Tänk att man kan hitta någon som man känner igen sig så mycket i. Och hon är ju över 50 bast liksom, haha. Men vi hade mycket att ge varandra. Jag kommer sakna henne. Jag kommer även sakna Ingela förstås, hon är så gò och söt!
Ja, jag gjorde som sagt min sista dag på jobbet idag. Det var superlugnt, inte så mycket folk. Men det kändes bra, kunde varva ner och bara ta in atmosfären och hela situationen. För antagligen kommer jag aldrig mer att hamna i just den situationen igen. Jag fick en Hammarbacken-bricka, en karamellstrut och ett "diplom". Tack.

Imorgon är det nya tag i livet som börjar. Det ska bli grymt kul att komma tillbaka till en trygghet som alltid har funnits där i livet (nästan). För en trygghet är det ju. Jag vet alltid vad jag ska göra imorgon, i övermorgon, dagen efter det... för oftast vet man då att man ska gå till skolan. Men sen. Ett år. Sen tar det slutt! Den tryggheten som varat där så länge försvinner. Men det gäller att kunna släppa taget också. För en del kan det vara svårt, för andra lätt.

Släppa taget


Jahapp. Vad ska jag göra då då? Äh, det visar sig, så småningom!





Hejdå sommarlov och + därtill, och HEJ FRAMTIDEN!!!



image3

Vackraste bilden jag tog denna sommar!

RSS 2.0