Förvirrad...

Just nu känner jag mig totalt förvirrad. Jag tror att jag behöver lite semster, eller nåt...
Det känns som att jag inte lever, utan står utanför och tittar på hela dagarna, medans jag lever. Jag känner mig inte alls närvarande vid nuet, och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Jag vill sitta på min klippa. Åh, att det ska vara så långt dit! Jag vill härifrån, ta en paus i mitt liv. Eller, "liv". Det känns helkonstigt. Jag känner nu, att jag kanske inte alls är redo för ett förhållande. Jag känner mig dum och ledsen, men så är det.. kanske.. eller, det där får jag väl fundera på mer...
Hur som helst så kommer jag nog att åka iväg nånstans ett tag... Kanske Västerås. Eller Stockholm. Om ca. 2 veckor ska vi i alla fall till Borås och till Gräsö! Snart kommer förhoppningsvis min kusin och min farbror hit, från Thailand.
Åh vad jag saknar Thailand!
Förresten, häromdan fick jag världens ångest när jag insåg att det endast är några få dagar kvar tills Zabdi åker. Jag fick panik. Jag måste få vara med er, Zabdi och Sara, standardtrion. Åh, jag kommer sakna Zabdi så det gör ont.
Jag behöver nog några dagar, alldeles för mig själv.

Min bästis.

Thailändskt fängelse

Igår satt jag och tittade på "Farlig resa". Det handlade om en tjej som åkte fast för knarksmuggling i Bangkok. Intressant, och jag blev återigen att längta som en tok till Thailand. Well, fängelsena är ju inte de roligaste, men när man hamnar där ångrar man sig verkligen.
För de som inte vet är min mamma från Thailand, jag har halva släkten där och vi har en lägenhet i bangkok.

Min morbror har suttit i fängelse i Bangkok, i 3 år för rattfylla. Jag minns en gång när vi var och hälsade på honom i fängelset. Det var för 3 år sedan. Jag var så nervös, visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Det jag visste var att fängelse i Thailand inte är lika bekvämt och trevligt som här i Sverige...
Vi åkte buss dit, och eftersom det var regnperiod så regnade det konstant. Det tog lång tid att åka dit från lägenheten - översvämmning och Bangkoks stadstrafik är ingen bra komination.
När vi kom dit var det massor av folk, gråa väggar, allmänt kaos, smutsigt, ganska otrevligt och ofräscht.
Mamma fick gå och fylla i en massa papper, de kontrollerade oss, vi fick lämna ifrån oss alla väskor och dylikt. Det var mycket på en gång, och stimmigt.

Efter allt möjligt släng hit och dit med saker och papper så fick vi gå till en bänk utanför ett galler. En vakt stod där och såg allmänt läskig ut och jag kände mig så liten (var trots allt bara 14 år).
Jag tittade på alla när de satt i sina bås och pratade med fångarna. Det var mest thailändare - jag såg endast en farang (thaländarnas benämning på utlänning, vita människor). Man undrade vad alla satt inne för, betraktade och gissade.
Till slut kom min morbror med en vakt på andra sidan gallret - vakten höll ett hårt grepp runt hans arm. Han hade handbojor. Vi fick gå in i "hytten", där väggarna endast bestod av galler, och endast ett plastfönster skiljde mellan oss och min morbror. Jag var fortfarande nervös, det kändes konstigt och läskigt att få träffa morbror på det här sättet, och bakom oss stod en vakt och ständigt kontrollerade oss. Vi fick prata med honom genom en telefon och han såg smutsig och sliten ut.

Han sa att han var glad, det var bara tvåår kvar tills han blev fri. Han trivdes inte där - dålig mat, smutsigt, tungt arbete. Och han fick sova på stengolv. Ja, jag skämdes nästan när jag satt där - där sitter jag och har det så bra, bor i ett fint hus i Sverige och har mat och pengar och bekvämligheter av alla möjliga slag.
När vi åkte därifrån hade världens åskväder brutit ut, och det tog ännu längre tid att komma hem. Jag hade blandade känslor, men var glad över att få ha träffat honom.

När han kom ut, förra året ungefär så blev han munk. Han har blivit så vis och fridfull, och han kommer hit till Sverige snart! Jag är så glad för hans skull, och det här har förändrat hans liv till något bättre. För inte vill han hmna där igen, det är en sak som är säker. Det är nog inte många som vill det efter att ha varit med om det.
Men här i Sverige spelar det liksom ingen roll, de får bra mat och rum osv... En del har det bättre i fängelset än hemma.
Nu säger jag absolut inte att thailands system är bättre, men... ja. Jag är inte så insatt i det här egentligen, så jag ska nog inte uttala mig så mycket. Ville bara skriva om min erfarenhet av thaländska fängelser, dock inte så mycket men det jag har sett räcker.

Det är bra att få ha sett andra sidor av världen.

Lördag kväll

Idag har jag varit så duktig och grejjat hemma hela dagen! Har övningskört också.Nnu förtiden övningskör jag varje dag, det är skoj! Jag ska kämpa som tusan med körkortet, jag ska ha det så fort som möjligt! Det behövs när man bor i Saxdalen...

Hoppas att Wilbe hör av sig snart, börjar känna lite smått panik inför ludvikafesten. Hur ska det kunna funka? Flera är borta och ingen verkar vilja känns det som. Vi hinner aldrig öva. Flera är osams i klassen. School-Idool verkar inte alls ha fått ihop klassen mer, tvärtom. Jobbigt, skulle va enklare om vi var lite mindre elever i klassen. Och förresten, School-Idool = Så himla skönt att detta ångestframkallande projekt är över! När vi väl hade föreställningarna var det superkul, men allt annat emellan däremellan kunde vi ha skippat, typ manuset.

Helg är skönt. Men det spelar ingen roll när man har sommarlov, då märks det inte att det är helg. Ska bli skönt när jag börjar jobba.
Imorgon har jag bjudit hem lite folk och mamma ska laga thaimat. Det blir bastu, bad, mat, film m.m... bara att komma om du känner dig sugen!
Och på tisdag ska vi till Annas stuga, mysigt :)

Nej, nu ska jag duscha och.. kolla på film tror jag. Hejs!
RSS 2.0