En oväntad resa in i Karen State, Myanmar

Förra veckan så blev jag tillfrågad om jag ville följa med till Karen State över dagen med BCMF. Sagt och gjort, i söndags träffades vi vid Mae Tao Clinic kl 07 på morgonen. Det var oerhört tidigt för att vara en söndag och oerhört kallt! (ca 17 grader den tiden på morgonen). Vi lastade på ett gäng med rullstolar i minibussen och lite annat smått och gott. Sedan åkte vi 1timme norrut från Mae Sot och vi passerade Mae La refugee camp, Thailands största flyktingläger. Jag har endast sett det på bild förut, det var enormt. Det bor ca 48,000 människor där.
 
Kilometer efter kilometer, en vy som denna. 
 
 
 
 
Efter en timme kom vi fram till ett litet samhälle som jag inte minns namnet på. Där lastade vi av allt och förflyttade det till båtar istället. En kort resa över floden, ca 3 min och vips så var vi i Myanmar. Inget visakrångel här inte ;-)
 
Mycket trafik över floden
 
Myanmar
 
Myanmar
 
Jag och Amelia i en av båtarna
 
 
 
På andra sidan var jag tvungen att kissa så jag satte mig på en skymd plats på fältet och plötsligt hörde jag prassel bakom mig.
Antar att buffalon var lika förvånad som jag.
 
 
 
Först fick vi vada genom en vattenström, sen hoppade vi upp på flaket på en bil och fortsatte resan. Vi åkte på en smal, dammig väg som är omöjlig att använda under regnperioden då det bara blir lera. Jag är glad att jag slapp köra på dessa vägar... Vi åkte genom risfält, tobaksfält, majsfält och små byar och dammet yrde om oss.
 
 
Först vandra genom vatten...
 
Vi hade två bilar eftersom vi var sammanlagt 11 personer som åkte
 
Dammet yr!
 
Smala vägar..
 
 
 
Vi skjutsade några kvinnor en bit
 
 
Bue Wah Say, Kabaw och jag bak på flaket =)
 
 
 
 
 
 
 
Inte mycket plats för möten!
 
Hm, traktorn får backa istället...
 
 
 
 
 
Solskydd av torkade löv för att skydda plantan från sol
 
 
 
Efter ca 1 timme var vi framme vid Htee Ka Haw clinic. Eftersom det kan vara oroligt i området ibland så möttes vi upp av soldater från KNU (Karen National Union) som skulle vara där för vår säkerhet. 
Vi lastade av allt och började prova ut rullstolar. Det var 4 barn och en vuxen där som kommit för att få en rullstol. Vi mäter barnen och bygger ihop stolen anpassad till varje barn. Samtidigt som vi lär ut till den lokala personalen från kliniken hur man bygger ihop en rullstol så de ska kunna göra det själva sen. Under tiden kom det patienter efter patienter - många hade hört att vi skulle komma och kom dit för vår hjälp; vissa hade rest i 4 timmar på traktor för att komma till oss.
 
Kliniken
 
 
 
Åskådare när vi bygger rullstolar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När barnen inte kan gå så får föräldrarna bära dem i sjalar.. tungt när de börjar bli större. Därför gör en rullstol otroligt stor nytta!
 
 
 
 
 
 
Mamma provar köra en rullstol för första gången i sitt liv
 
 
 
 
Innan denna man fick sin rullstol fock alla gå och bära runt på honom på ryggen såhär.
 
 
Dags att åka hem med rullstolen
 
 
Ta Ta! (Bye bye på burmesiska)
 
 
Charmigaste flickan!
 
 
 
 
 
 
 
 
Kliniken är relativt nyöppnad; här är deras medicinförråd. Alltid något!
 
 
De lagade mat åt oss där
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi delade ut kläder som vi fått donerade
 
Även soldaterna fick lite kläder!
 
 
 
Så vacker utsikt!
 
 
Bue Wah Say plockar orkidé-plantor
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dags att åka hemåt! Vi fick med oss några patienter till Mae Sot.
 
 
 
På vägen hem så hälsade vi på hemma hos en av patienterna!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
RSS 2.0