Igår satt jag och tittade på "Farlig resa". Det handlade om en tjej som åkte fast för knarksmuggling i Bangkok. Intressant, och jag blev återigen att längta som en tok till Thailand. Well, fängelsena är ju inte de roligaste, men när man hamnar där ångrar man sig verkligen.
För de som inte vet är min mamma från Thailand, jag har halva släkten där och vi har en lägenhet i bangkok.

Min morbror har suttit i fängelse i Bangkok, i 3 år för rattfylla. Jag minns en gång när vi var och hälsade på honom i fängelset. Det var för 3 år sedan. Jag var så nervös, visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Det jag visste var att fängelse i Thailand inte är lika bekvämt och trevligt som här i Sverige...
Vi åkte buss dit, och eftersom det var regnperiod så regnade det konstant. Det tog lång tid att åka dit från lägenheten - översvämmning och Bangkoks stadstrafik är ingen bra komination.
När vi kom dit var det massor av folk, gråa väggar, allmänt kaos, smutsigt, ganska otrevligt och ofräscht.
Mamma fick gå och fylla i en massa papper, de kontrollerade oss, vi fick lämna ifrån oss alla väskor och dylikt. Det var mycket på en gång, och stimmigt.

Efter allt möjligt släng hit och dit med saker och papper så fick vi gå till en bänk utanför ett galler. En vakt stod där och såg allmänt läskig ut och jag kände mig så liten (var trots allt bara 14 år).
Jag tittade på alla när de satt i sina bås och pratade med fångarna. Det var mest thailändare - jag såg endast en farang (thaländarnas benämning på utlänning, vita människor). Man undrade vad alla satt inne för, betraktade och gissade.
Till slut kom min morbror med en vakt på andra sidan gallret - vakten höll ett hårt grepp runt hans arm. Han hade handbojor. Vi fick gå in i "hytten", där väggarna endast bestod av galler, och endast ett plastfönster skiljde mellan oss och min morbror. Jag var fortfarande nervös, det kändes konstigt och läskigt att få träffa morbror på det här sättet, och bakom oss stod en vakt och ständigt kontrollerade oss. Vi fick prata med honom genom en telefon och han såg smutsig och sliten ut.

Han sa att han var glad, det var bara tvåår kvar tills han blev fri. Han trivdes inte där - dålig mat, smutsigt, tungt arbete. Och han fick sova på stengolv. Ja, jag skämdes nästan när jag satt där - där sitter jag och har det så bra, bor i ett fint hus i Sverige och har mat och pengar och bekvämligheter av alla möjliga slag.
När vi åkte därifrån hade världens åskväder brutit ut, och det tog ännu längre tid att komma hem. Jag hade blandade känslor, men var glad över att få ha träffat honom.

När han kom ut, förra året ungefär så blev han munk. Han har blivit så vis och fridfull, och han kommer hit till Sverige snart! Jag är så glad för hans skull, och det här har förändrat hans liv till något bättre. För inte vill han hmna där igen, det är en sak som är säker. Det är nog inte många som vill det efter att ha varit med om det.
Men här i Sverige spelar det liksom ingen roll, de får bra mat och rum osv... En del har det bättre i fängelset än hemma.
Nu säger jag absolut inte att thailands system är bättre, men... ja. Jag är inte så insatt i det här egentligen, så jag ska nog inte uttala mig så mycket. Ville bara skriva om min erfarenhet av thaländska fängelser, dock inte så mycket men det jag har sett räcker.

Det är bra att få ha sett andra sidor av världen.